15 april

Det är inte så hemskt att det blir mindre och mindre intressant att leva. Det motsatta är en löjlig tanke.

Påskdagen

Charlotte, min granne (?);
Jag saknar någon att utbyta vänligheter med.
Det är tröttsamt att vara vulgär.
Jag saknar din världsvana.
Jag saknar att upplevas som blyg.

Hårdfakta

Det är inte precisa siffror jag presenterar nu men överslagsräknat bör det bo minst 90 st finska alkoholister i mitt hus. Inkluderar vi alkoholister med finskt påbrå (inkl förf.) stiger den siffran något. I enlighet med min kalkyl är 87% (inkl förf.) utförsäkrad från sin A-kassa och har ingen hållbar utbildning att komma med. 97% är hundägare av rasen schäfer (dock ej förf.). Vidare kan jag uttyda en ovilja att konfrontera/samtala hyresgäster emelllan (ink förf.) med undantag för helgsamkväm på gemensamma gårdsplanen (dock ej förf.)

Drömsekvens

I utkanten av kuststaden hotade ett inhägnat industriområde. Det är dit ska jag återvända inatt. Det ska fukta mina lakan. I frammaningsprocessen korsar jag Edens lustgård med Tjernobyl, befolkat av en grupp gymnasister. Bland dem en tonårsversion av mig i en passiv ledarroll. Alternativt motsatsen: aktivt underkastad. Här sviktar minnet. De andra fyra har jag i vördnad döpt Kvartetten Korpen. Dom var var som korpar. Nu ses vi aldrig mer. Det som återstår är att återuppstå. Det som återstår ska återuppstå. Det finns ett hål i stängslet bakom containern.

Kapitlet i ditt liv betitlat Hallonbergen.

Snart börjar ett nytt kapitel i den flyendes bok, betitlat "Hallonbergen". Hjälten kommer återigen att flytta in i ett väldigt litet rum i en väldigt grå förort. Han inser att detta inte kommer att vara platsen där det andliga lyftet kommer att ske. Det är ovärdigt men passar in i helheten. Han råkar vara genial.

Skateboardparken

När jag var liten hade jag en grön skateboard med en dödskalle på. Sommarloven var långa och efter 13 år hade jag gett upp hoppet om att träffa någon kompis. Vissa kvällar försökte jag mörka det för mamma och pappa och hittade på att jag skulle ut och åka med några klasskompisar. Det kanske dom trodde på ett tag. På berget i byn fanns ett kvarter med backar och gupp och framförallt bodde ingen jag kände i närheten. Där började jag bygga små rampar och hopp med playwoodskivor. En man kom ut och frågade vad jag gjorde. Jag sa att jag skulle bygga en skateboardpark. Efter att blivit påkommen som avvikande där tog jag grunderna för parken till en skogsväg utan asfalt. Bygget pågick flera veckor och något som liknade en halfpipe började ta form. En kväll när höstlovet hade börjat hittade jag rampen i två delar slängda i skogen.
Det var ingen chock, jag kände inget speciellt. Stod och tittade ett tag innan jag rullade hem.

...relationships hey hey hey

Den här låten hittade mig för första gången idag. Den är jävulskt bra.