Och har han inget glatt humör så är det ingen busschaufför

Idag på bussen

Jag: Hej, jag har en sån här sms-biljett (sträcker fram telefonen)

Busschauffören ser abnormt uttråkad/irriterad ut. Tittar åt annat håll.

Jag väntar ett par sekunder, fortsätter sedan in i bussen.

Busschauffören: Halllå! Du måste ju VISA biljetten!


Slutsats: Är det alltid så klokt att leva vidare? Om man har tagit sitt människohat så långt det bara går och hamnat i en halvdan slentrianmisantropi. Borde man inte då åtminstone leka med tanken att svänga in vid nästa rastplats, lämna bussen och gå hem, spela en Judas Priest platta baklänges, höra vad Al Goores fru hörde på 80-talet, ta det som en direkt order och ingå i de namnlösas länder? Eventuellt.