Skateboardparken
När jag var liten hade jag en grön skateboard med en dödskalle på. Sommarloven var långa och efter 13 år hade jag gett upp hoppet om att träffa någon kompis. Vissa kvällar försökte jag mörka det för mamma och pappa och hittade på att jag skulle ut och åka med några klasskompisar. Det kanske dom trodde på ett tag. På berget i byn fanns ett kvarter med backar och gupp och framförallt bodde ingen jag kände i närheten. Där började jag bygga små rampar och hopp med playwoodskivor. En man kom ut och frågade vad jag gjorde. Jag sa att jag skulle bygga en skateboardpark. Efter att blivit påkommen som avvikande där tog jag grunderna för parken till en skogsväg utan asfalt. Bygget pågick flera veckor och något som liknade en halfpipe började ta form. En kväll när höstlovet hade börjat hittade jag rampen i två delar slängda i skogen.
Det var ingen chock, jag kände inget speciellt. Stod och tittade ett tag innan jag rullade hem.
Det var ingen chock, jag kände inget speciellt. Stod och tittade ett tag innan jag rullade hem.