Det inre livet

Det som gjorde intryck under utvecklingens tid ska vårdas ömt i ensamhet. Den som hånar
det hånar osäkra barn gömda i skolgårdens nyponrabbater. Den som räds och besvärjer nostalgiska infall går en andefattig och tafflig framtid tillmötes. Och värre;riskerar samtidsförslavning. Den trenchcoatklädde mannen med varbölder som natt efter natt smyger in på samma peepshow, stänger dörren till sitt bås och öppnar luckan vet. Samma skam är det att smygglutta i backspegeln. Att tillåta sig att ännu en gång gå barndomens stigar och ungdomens bakgator. Kanske rent av skapa nya. Det är att stämma träff med sitt inre liv och inte det Tony Soprano menade med att öppna en konversation med "Remember when..."